Sandlådenivå i Sametinget

Eftersom samerna är ett ursprungsfolk har de en annan ställning än andra minoritetsfolk i Sverige. Som ett erkännande av att samerna är ett eget folk inrättades 1993 Sametinget efter beslut i Sveriges riksdag. Sametinget har myndighetsstatus och lyder under Sveriges regering. Däremot får direkta besluta fattas i frågor som rör den egna kulturen, språket och sameskolorna. Sametinget är även central förvaltningsmyndighet för rennäringen. Sametinget består av 31 ledamöter som vart fjärde år utses genom allmänna val. För att få rösta måste man vara inskriven i sameröstlängden som för närvarande består av 7 809 personer. Det politiska arbetet leds av en heltidsanställd styrelseordförande. Sametingets kansli ligger i Kiruna, men plenummötena som hålls tre gånger per år hålls runt om i Sápmi.

Jan Rannerud är en av de 31 folkvalda ledamöterna i Sametinget och under den vecka jag var på besök råkade han faktiskt vara på plenummöte. Därför kom jag och Susanne naturligt in på samtalsämnet under min första kväll i Malå. Vid min ankomst hade jag en mycket positiv syn på Sametinget. I boken Samer – ett ursprungsfolk i Sverige hade jag läst att Sametinget gjorde det lättare för samerna att göra sin röst hörd och att det nu var möjligt för dem att påverka samhällsplaneringen. Jag är inte naivare än att jag insåg att påståendet kanske inte var helt överensstämmande med verkligheten, men Sametinget lät trots allt som ett bra initiativ. Susannes uppfattning är en annan. Hon berättar att Sametinget är uppdelat i grupperingar mellan de hon kallar samer och de hon kallar lappar. ”De flesta som sitter i Sametinget har vanliga jobb och sitter där bara för att de tycker det är roligt. Eftersom det sitter så få renskötare tas våra frågor aldrig upp. Ingen förstår vad vi menar eller hur vi vill ha det eftersom ingen där förstår sig på renskötseln. Svenska Samernas Riksförbund (SSR) bryr sig mer om oss än vad Sametinget gör och därför är det dit vi brukar vända oss. Helt ärligt är Sametinget ett skämt, det är verkligen på sandlådenivå. Ofta tar ledamöterna upp sin samebys gränskonflikter och det är inte ovanligt att förhandlingarna urartar genom att någon går till personangrepp. Nej, Sametinget är verkligen inget att tala om.” Därefter bytte hon samtalsämne, men jag hade hört tillräckligt för att förstå att Sametinget inte riktigt fungerar fullt lika bra som allmänheten verkar tro.

Källa: Samer – ett ursprungsfolk i Sverige

Plenummöte i Sametinget