Sarvslakt och renskiljning

Förutom kalvmärkningen innehåller sameåret ytterligare två stora händelser: sarvslakten som infaller i september och renskiljningen som infaller mellan oktober och januari beroende på väderförhållanden. När det blir kallare rör sig renarna österut mot kusten och först då de befinner sig nära samebyns gränstrakt påbörjas skiljningen. Det är alltså omöjligt att på förhand fastslå ett datum. Det var egentligen tänkt att mitt besök skulle sammanfalla med årets stora renskiljning, men temperaturen sjönk inte i den takt man förutspått och skiljningen inträffade därför inte förrän tre veckor efter att jag åkt hem. Däremot fick jag vara med om en skiljning i mindre skala i samband med kalvmärkningen.

Sarvslakten infaller alltid strax före renens brunsttid som börjar i slutet av september. Anledningen till att man väljer att slakta vid just den här tidpunkten är att det är då sarvarna väger som mest. När parningstiden är över har i stort sett allt kroppsfett och även en stor del av muskelmassan förbrukats. Många menar dessutom att köttet är oätligt efter brunsten. Sarvslakten sker på samma sätt som den stora kalvmärkningen genom att renarna slussas in i en hage och därefter fångas in med hjälp av lasson. Man slaktar dock inte på plats, utan renarna transporteras sedan till slakterier med djurtransport. De sarvar med bäst anlag samt de som ännu inte väger så mycket sparas för att betäcka vajorna.

I mitt förra inlägg skrev jag att renarna får gå överallt. Detta stämmer bara delvis. De får gå överallt inom de landområden som tilldelats samebyn. Det landområde som ligger i anslutning till samebyn kallas för åretruntmark. Där får renarna gå året runt liksom namnet antyder och under sommarhalvåret betar samtliga renar på åretruntmarken. Utöver åretruntmarken har alla samebyar även tilldelats vintermark som är belägen närmre kusten. Där får renarna gå mellan oktober och maj. Anledningen till att samernas landarealer utökas vintertid är helt enkelt att det är ont om mat för renarna.

Renskiljningen infaller då renarna ska gå på vinterbete. Med hjälp av helikoptrar och andra fordon samlas hela renhjorden ihop. Därefter skiljs renarna ut i mindre grupper, ofta uppdelade efter ägare. De utskiljda grupperna placeras sedan ut på olika delar av samebyns landområden med hjälp av speciella transportbilar. Detta för att alla renar inte ska gå och beta på samma ställe. Tidigare drev man alltid renarna till sina respektive vinterbeten, men idag är de gamla flyttlederna ofta avskurna av vägar, samhällen, skogsbruk eller gruvdrift. I samband med renskiljningen slaktas även de kalvar och vajor som man inte tror ska klara vintern. Därtill passar man också på att räkna och vaccinera djuren.

Källa: Same och lapp – i tid och i otid

Vid sarvslakt och renskiljning drivs renarna precis som vid
kalvmärkningen ut i en mindre hage

Fast den här gången dras säckväven ännu snävare runt renarna
för att de ska tvingas upp på transportbilen

Renarna som inte går självmant får man ibland hjälpa