Sápmi-land: Dag 2 - kalvmärkning

Dagen efter min ankomst väcktes jag redan halv sju. Eftersom dagarna är så korta uppe i Norrland under vinterhalvåret gäller det att komma iväg tidigt och utnyttja de få ljusa timmarna. En halvtimme senare satt jag därför i bilen tillsammans med Cissi och Robin – utan frukost i magen. I familjen Rannerud äter man nämligen inte frukost. Istället fikar man med en kopp kaffe och en macka vid tiosnåret. Vi hann inte köra mer än ett par kilometer innan jag fick se mina livs första renar. De stod helt oberörda och åt gräs i en trädgård strax intill vägen. Jag var helt förundrad. Fick renarna verkligen lov att beta i folks trädgårdar? Cissi och Robin skrattade åt min förvåning. Robin som förstod vad jag tänkte berättade att renarna får gå överallt, men att renskötarna måste ersätta de grödor renarna förstör och äter upp.

På dagens schema stod kalvmärkning. Vanligtvis märks årets renkalvar i mitten av juli, men Robin hade hittat en grupp renar där kalvarna var omärkta. Jag hade alltså tur! Märkningen sker genom att man skär av en bit av renens öra med en kniv. Så har man gjort i alla tider och det orsakar inte renen någon smärta. Alla renägare har sin egen märkning och inom den egna samebyn kan man i regel alla märkningarna. Kalvarna märks för att man ska veta vem kalven tillhör när det är dags att slakta renarna.

Cissi och Robin hade föregående dag drivit in den omärkta rengruppen i ett stort hägn som används vid kalvmärkning, slakt och skiljning. Vid tillfällen som det här krävs det många människor och därför hade alla i samebyn som inte jobbade den dagen kallats in för att hjälpa till. Det skulle även jag göra. Tillsammans hjälptes vi åt att driva ut renarna genom en smal öppning in till en angränsande hage. Därefter omringade vi renarna med ett stycke säckväv (en tunn, slitstark nylonväv) som vi efterhand drog allt snävare kring dem. Till slut var utrymmet så pass litet att man enkelt kunde gå fram och fånga in en kalv i hornen. Vid den stora kalvmärkningen används ofta lasso för att fånga in renarna. Eftersom kalven håller sig till sin mamma under det första levnadsåret kan man genom att titta på vajans märkning se vilken renskötare kalven tillhör. Robin behövde dock inte titta på några öron. ”Jag känner igen alla renar.”