Mitt besök i Malå sameby

Historien bakom mitt projektarbete tar egentligen sin början i somras då min familj var uppe i Norrland för att besöka släktingar. Projektarbetet kom på tal och jag sa att jag gärna skulle vilja göra någonting med anknytning till samerna, men att jag inte riktigt visste hur jag skulle gå tillväga. Det har nämligen alltid irriterat mig att ämnet inte tagits upp en enda gång under alla mina skolår och i projektarbetet såg jag en chans att studera det på egen hand. Som av en händelse var det någon i sällskapet som hade kontakter i en sameby och två minuter senare hade jag en lapp med ett namn och ett telefonnummer i min hand.

I början av oktober skrev jag ett brev till familjen Rannerud för att förbereda dem på mitt telefonsamtal och en vecka senare ringde jag. Jag var jättenervös och blev därför först väldigt lättad när ingen svarade, men efter fem dagars tutande i telefonluren förbyttes lättnaden mot uppgivenhet. Det tog ytterligare ett par dagar innan någon äntligen plockade upp luren och samtalet som följde var nog ett av de fåordigaste jag någonsin upplevt. Faktum är att jag större delen av tiden satt och pratade med mig själv. Någon enstaka gång fick jag respons från andra änden i form av ”jooo”. På något sätt lyckades vi ändå komma överens om att Jan, mannen jag pratade med, skulle höra av sig till mig då det började dra ihop sig för renskiljning. Det dröjde bara två veckor innan jag fick ett mail med klarsignal och tio dagar senare var det dags för mig att åka till Malå i södra Lappland.

Resan till Malå inkluderade två flyg och två regionsbussar och tog mig drygt tolv timmar. Jag skulle vara där i fem dagar och det var arrangerat så att jag skulle få bo hos Jan och hans fru Susanne, men dagarna skulle jag spendera med deras son Robin och hans flickvän Cissi. Robin är nämligen renskötare på heltid och därtill också arbetsledare i samebyn.

Eftersom allt skedde så hastigt hann jag egentligen aldrig bygga upp några förväntningar inför mitt besök och kanske var det just mitt öppna sinne som gjorde att människorna jag mötte faktiskt vågade släppa mig nära inpå. Det kändes som att jag fick lov att leva någon annans liv i fem dagar, jag fick liksom en inblick i en helt annan värld. För det är precis vad det är; en helt annan värld. Tempot är ett annat och även drömmarna är annorlunda. Därför kan jag utan tvekan säga att mitt besök i Malå sameby är något av det häftigaste jag upplevt och i kommande inlägg ska jag dela med mig av en del av dessa upplevelser. 

Fakta om Malå sameby:

• Samerna i Malå sameby är skogssamer, vilket innebär att deras renar går i skogen och inte på fjället
• Samebyn har tilldelats ett landområde som omfattar ca 7 700 km², varav ca 3 000 km² är åretruntmark
• Hela byn har sammanlagt ungefär 6 200 renar, en siffra uträknad med hänsyn till hur många renar som kan beta marken
• Det finns 11 aktiva renskötarplatser i byn, därtill har några familjer skötesrenar (när man inte försörjer sig på rennäringen, utan bara har ett tiotal renar som hobby)
• Det slaktas ungefär 2 000 renar per år i hela byn och varje år märks nästan 4 500 kalvar

Jag och renarna